Körteknik

[Savin]

Hej!

 

Jag vet att det finns mycket duktig folk härinne när det gäller körteknik i skogen. Själv har jag ingen större erfarenhet av just terrängkörning med bil. Mina erfarenheter i skogen kommer från skotare, fyrhjuling samt lite snöskoter. Men detta tycker jag inte att man kan likna så mycket vid körning med bil av någon anledning. Det man kan likna är väl att val av "spår", hur man lägger upp sin körning, väger tungt.

 

I början av 2000-talet var jag med min far på en körutbildning med ett gäng LC90-ägare på Värnamo Endurobana där man fick köra över lite timmerbitar, uppe och ner för ojämnheter, känna på sidolut, bortåt 40 grader, puh! Men då var inte jag av den åldern att jag fick köra bil så jag tog väl mest till mig av teorin.

 

Så nu efterfrågar jag era erfarenheter när det gäller terrängkörning. Kanske inte den mest avancerade körning med winchspel och liknande men det kan också vara kul att höra!

 

Jag tänkte börja med den enkla frågan, ganska vanligt förekommande även om man inte kör renodlad offroad, hur korsar man ett dike på bästa sätt? Nu tänker jag mig inte en forsande bäck utan ett mindre skogsbilvägs-dike. I bakhuvudet ifrån tidigare "erfarenheter" känns det som om jag skulle vilja kryssa över diket och slänga i centraldiffen, dvs. ta ett däck i taget. Detta för att inte riskera att köra ner båda framdäcken i ett djupt och ganska smalt dike, fastnar man med framdäcken i denna situationen så sitter man fast. Eller är jag fel ute?

[Peder]

Du har rätt.

Hastigheten är avgörande många gånger i terrängkörning. En gyllende regel är att din hastighet i de flesta fallen skall vara lägre än promenadtakt (= det tar längre tid att köra bil i terrängen än att gå).

Vägvalet är det primära. Den som kör fast, slänger i diffar hit och dit och håller på, är oftast en usel terrängbilsförare och väljer fel spår och väg. Detta skall inte förväxlas med "lek" som är en annan sak.

Du är välkommen till Expeditionssällskapets (SWES) tränings-camp i Sörmland för lite råd och dåd. Ett sådant kommer att äga rum i april. www.expeditions.se

[geir]

Detta låter som något jag också skulle villa vara med på. Posta eller PM'a gärna när du vet mer om detta Peder.

 

Annars blir det väl även möjligheter att lära lite från "proffsen" under vårträffen 24. april. viewtopic.php?f=27&t=662

[Björn Björlin]

Hej,

Jag håller med dig Peder, till en viss del.

Jag anser att diffspärren är ett tillbehör för att utveckla terrängkörningen ytterligare. Spårval är det primära, men diffspärren är ett bra komplement för att forcera hinder som annars är svåra eller rent utav omöjliga. Det är även ett i många fall bra sätt att spara bilen i plåtväg eller vad man skall kalla det då man inte behöver satsa så mycket genom vissa passager med diffspärren som man hade behövt utan..

 

Mvh

/Björn

 

 

Du har rätt.

Hastigheten är avgörande många gånger i terrängkörning. En gyllende regel är att din hastighet i de flesta fallen skall vara lägre än promenadtakt (= det tar längre tid att köra bil i terrängen än att gå).

Vägvalet är det primära. Den som kör fast, slänger i diffar hit och dit och håller på, är oftast en usel terrängbilsförare och väljer fel spår och väg. Detta skall inte förväxlas med "lek" som är en annan sak.

Du är välkommen till Expeditionssällskapets (SWES) tränings-camp i Sörmland för lite råd och dåd. Ett sådant kommer att äga rum i april. http://www.expeditions.se

[Carl]

Finns ju olika sätt att ta sig fram, gasa tills det rasar är ju ett ganska vanligt sätt när man kollar på olika offroadtillställningar. Handlar det om expeditionskörning eller annan körning där det är viktigt att komma fram från A till B är det som Peder säger vägvalet, körtekniken som är A och O. Diffar o vinsch ökar naturligtvis möjligheten men min erfarenhet är att man kan komma mkt långt med en normal standard LC med diffbroms bak. Vad man än monterar för tillbehör så är det oftast markfrigången som är det gränssättande i terrängen.

[Peder]

Hej,

Jag håller med dig Peder, till en viss del.

Jag anser att diffspärren är ett tillbehör för att utveckla terrängkörningen ytterligare. Spårval är det primära, men diffspärren är ett bra komplement för att forcera hinder som annars är svåra eller rent utav omöjliga. Det är även ett i många fall bra sätt att spara bilen i plåtväg eller vad man skall kalla det då man inte behöver satsa så mycket genom vissa passager med diffspärren som man hade behövt utan..

 

Mvh

/Björn

 

 

Du har rätt.

Hastigheten är avgörande .......

 

Du spar bilens drivlina genom att använda olika spärrar sparsamt. Många har lite svårt med tekniken att använda spärrarna rätt viket medför trasiga knutar och diffar. Lite grankvistar, stenar och stockar kan i många fall ersätta diffspärrar (en fråga om bekvämlighet ). Till syvene och sist handlar det om bilens vikt. En lätt och nyanserat utrustad bil klarar sig utmärkt i terrängen jämfört med överutrustade bilar med hög vikt.

Då bilen hänger på underedet eller axlarna hjälper inga diffspärrar (fordrar ju att hjulen är i marken). Väl tilltagen axelartikulation är många gånger bättre än en låst drivlina. I Dakar-rallyt har många 2-hjulsdrivna buggies haft stora framgångar p.g.a. låg vikt och tilltagen axelartikulation.

Skall man optimera sin bil för terrängkörning, är jag av den övertygelsen att prio 1 är att ge bilen en optimal fjädringsväg. Sedan kan man växla upp till det dyrare alternativet med diffspärrar. Kör man flera bilar behöver man sällan en vinsch (=vikt) utan man skall satsa på bra sandstegar (eller "bridging ladders") som klarar bilens axeltryck och en spade/yxa.

[ankarback]

Jag har kört "i skogen" med olika bilar i snart 10år och min erfarenhet liknar väl i stort vad ni andra skriver.

Här är några tips:

 

*Ta det lugnt !!

*Titta långt fram i spåret och memorera terrängen i huvudet så du vet var hjulen skall placeras.

*Se alltid till att placera bilen så att så många hjul som möjligt är i kontakt med marken för att undvika diagonalspinn.

*Vid passage av vatten eller lera kolla djupet först !

*Även om man kör sakta i skogen så försök hålla jämn fart. "momentet" hjälper bilen över hindren.

 

Håller delvis med när det gäller diffspärrar. Monterade en automatisk diffspärr bak på min suburban (detroit) och den gjorde vekligen nytta. Man kan smyga fram sakta med en helt annan kontroll över stenar och stubbar när båda hjulen alltid driver. Dock har man alltid mer nytta av axelartikulation men när den inte räcker för att exempelvis klättra över en stor sten eller stubbe gör diffspärren att man lugnt och säkert ändå kommer över istället för att behöva ta fart över hindret.

 

Tyvärr är det inte många som kör "seriös" offroad i Sverige utan på träffar är man mest ute och leker. Man gasar tills det rasar och dricker sen öl resten av träffen när bilen pajat...

Många kan säkert tycka det är kul också men det har inte så mycket med terrängkörning att göra

 

/Johan

[Toyota]

Klart man ska ha spärrar i en bil dom hjälper mycket!

 

Många som tjatar om olika saker i skogen blandannat att man ska åka utan spärrar & utan krängningshämmare för att få en följsammare bil?

 

Den här bilen har krängningshämmarna på platts (Det finns disconekts men dom är ikopplade både fram & bak)

 

Bilen kördes upp utan spärrar på stenen men jag har en följdfråga till spärrdemonstranterna:

 

Om vi tänker oss att det var två stora stenar som jag ska köra över med bilen ovan?

Det fungerar ju bra att köra upp framhjulen men när man lägger ner rocksliders´na på stenarna får man två hjul i luften & två hjul med dåligt marktryck.

I den kombinationen är det oslagbart att kunna spärra fullt för att nyttja alla former av fäste för att hasa över trösklarna så att alla hjulen åter får fäste så att man kan kopa ur dem.

 

efter spärrar kommer följsam fjädring så att man slipper diagonalspinn

[Peder]

Det är viktigt att först definiera "terrängkörning".

Rock-Crawling eller en tur i terrängen? Att köra över stenar som du beskriver hör nog till undantagen vid en terrängkörning som vi andra håller oss till.

Bilen på bilden utgör säkert även här ett stort undantag med vad vi amatörer sysslar med. Bilden visar dock att föraren tagit fel väg :)

Jag skulle nog kört runt stenen

[Toyota]

Det är viktigt att först definiera "terrängkörning".

Rock-Crawling eller en tur i terrängen? Att köra över stenar som du beskriver hör nog till undantagen vid en terrängkörning som vi andra håller oss till.

Bilen på bilden utgör säkert även här ett stort undantag med vad vi amatörer sysslar med. Bilden visar dock att föraren tagit fel väg :)

Jag skulle nog kört runt stenen

 

 

Föraren tog rätt väg då stenen var målet

 

Har vid ett flertal tillfällen gett mig in i skogen några km in på en stig där stigen först liknat söndagskörning för att nån km in visa sig vara en tuff utmaning med både stenar & lerhål att forsera (Har faktiskt setat i den situvationen att jag antingen fick backa ca 600m på smal stig med mycket hinder eller åka 30m till fram över stora sten röse hål för att sedan vända & åka hem tro mig den dagen ångrade jag resan in men diffspärrarna räddade den dagen tillsammans med hjälp av winch motorsåg stenar mm för att ta sig över två gånger skulle ju hem efter att jag vände nä i bland är spärrarna guld värda)

[Björn Björlin]

Bilden visar dock att föraren tagit fel väg :)

Jag skulle nog kört runt stenen

 

[ankarback]

Det är ju en stor skillnad på terrängkörning där själva terrängen är målet och körning där man skall till ett visst mål och behöver ta sig igenom terrängen.

Har själv tagit mig över jättestenar och genom träsk och annat bara för att se om det går med förra bilen.

På expeditionskörningar som dom flesta här ägnar sig åt är det ju helt klart enklast att köra runt stenarna då målet med expeditionen är att ta sig fram till en viss plats innan det blir mörk t.ex.

 

/Johan